
De grekiska öarna och främst cyklandena var befolkade så tidigt som 6000 f Kr. Få lämningar finns dock kvar efter detta folk och de har många gånger kommit i skymundan pga. den blomstrande kulturen som skulle uppstå på ön Kreta söder om cyklandena 3000 år senare.
Kulturen på Kreta benämns idag som den Minoiska kulturen och den nådde sin höjdpunkt mellan 1900-1375 f Kr. Kulturen utvecklades under denna epok till en mäktig och självförsörjande sjömakt. Benämningen på kulturen härstammar ifrån den gamla grekiska legenden om kung Minos av Kreta som skulle ha haft en minotauros, ett slags köttätande monster, inuti en labyrint. Maktbalansen i den Egeiska övärlden skiftade 1500 f Kr, då fokuset flyttades till fastlandet, där den nya Mykenska kulturen var på frammarsch.
Mykerna talade en tidig form av grekiska och de byggde starka befästningar som styrdes av lokala kungar och prinsar. Dessa krigsherrar blev senare illustrerade i Homeros Iliaden och Odyssén. Den Mykenska kulturen kollapsade kring 1100 f Kr av okända anledningar. Inte förrän 900 f Kr började den Egeiska övärlden återigen att spira. Det är denna kultur som idag benämns som det antika Grekland eller de ”gamla grekerna”. Denna blomstrande högkultur, kom i över 700 år att med sin otroliga kreativitet inom medicin, filosofi, matematik, konst och arkitektur, häpna sin omvärld än idag. Genom sitt då unika statsskick är ordet demokrati intimt förknippat med det antika Grekland. Med legendariska Homeros, Sokrates, Pytagoras, Platon och Aristoteles kom det antika Grekland att influera västvärlden i mer än 2000 år och fortsätter att göra så också idag.